Pirrig känsla och nyfiken

Är du som jag som får den känsla att sparka i löven som ligger där?

Jag har som barn varit förtjust i att sparka i stora lövhögar. En känsla av lycka på något vis. Samtidigt så kan jag se på det vackra löven där det ligger med alla sina färger. 😊

Numera är det sällan jag sparkar i löven, men ser på dessa löv och dess vackra färgskiftningar.

Idag känns det extra pirrigt i hela min kropp, samtidigt väldigt nyfiken 😉

Jag skall idag åka iväg och påbörja mera bestämt mitt skrivande. Idag skall jag sätta upp lite struktur kring mitt skrivande med klipp och klistra varianten. Vi skall sätta ner stöd ord och få igång det som skall senare bli en bok.

I samma stund som jag vill skriva boken så känns en skräckblandad förtjusning 😅💗

Jag tar ett steg i taget och gör det som skall göras, så blir det bra i slutänden. Äntligen är jag på väg mot att skriva en bok eller ett häfte och förr vara det bara i mitt sinne och i mina tankar.

Nu börjar resan i mitt egna projekt som jag har försummat så länge.

Jag får se vad som händer i eftermiddag på detta möte ☺️

Det vackra höstlöven med morgondaggen ännu kvar där solens strålar når fram 😍🍁

Sorg och minnen

Hela jag skakar! Jag känner hur jag skakar från mitt inre ut till mina händer. Jag kan inte vara stilla. Oron tränger sig på och det bankar i mitt bröst så hårt att det känns som en hammare mot mitt inre som slår. Jag vill kräkas och ändå är bara kroppen i chock.

Chock av att jag idag på eftermiddagen, vid middagstid läste av en slump på Facebook, ett inlägg som fick hela mitt inre att rasa.

Det handlade om en kär vän och en gammal valpköpare till mig, som hade för 6 månader sedan köpt en ny hund hos en annan uppfödare. Det var hos denna uppfödare som jag läste dessa rader.

Jag har svårt att andas då sorgen tar plats, ångesten knackar på eller rättare sagt slår med full kraft. Jag är så otroligt ledsen och förtvivlad.

Ord som jag vill förmedla men som inte riktigt vill visa dess rätta betydelse.

Denna kära vän som jag senast pratade med var i fredags. Vi hade känt varandra i cirka 30 år eller något mera. Vi var nära vänner, som gifta par, och kanske som systrar. Vi kivades, bråkade och gillade varandra så där en bara gör med riktiga nära vänner som upplevs som en syster eller sin andra hälft.

Under alla dessa 30 år eller däromkring så pratade vi förtrolighet med varandra om allt, från det allra minsta till det stora. Som oftast så stöttade jag henne, coachade henne under många år och hjälpte henne genom att lära henne saker hon aldrig tidigare kunnat. Hon blev glad och innerligt tacksam och det visade hon ofta till mig.

30 år är en lång tid där mycket händer. Hon var oändligt tacksam för de två hundarna hon köpt av mig och för vår vänskap.

Så i fredags pratade jag med henne i telefonen och jag hörde att hon inte mådde bra, fysiskt. Jag bad henne att söka vård, men hon slog bort detta. Jag blev riktigt orolig för henne och vi avslutade samtalet att vi skulle höras av senare. Hela helgen gick och under dessa dagar så tänkte jag konstant på henne. Jag oroade mig för henne och tänkte att jag hör av mig på messenger till henne på måndag. Så imorse så skrev jag rader om att jag brydde mig och var orolig för henne. Frågade henne om hur hon mådde. Jag tänkte ringa henne under dagen ifall hon inte svarade mig på messenger.

Hon hade vid några gånger tidigare även talat om hur viktig fågelns betydelse hade samt i det andliga där själen går igenom som besök till denna värld.

Jag kan inte gå in på detalj här för anhörigas skull. Och jag lider med med det anhöriga i deras sorg och det dom går igenom. Mina tankar finns hos min väns anhöriga 💝❤️

Idag på eftermiddagen fick jag alltså läsa på FB att min käre vän hade gått bort ur tiden, alltså dött.

Vi är många som är i chock av händelsen då min vän skulle i nästnästa vecka fylla 65 år och hade inga planer om att avsluta sitt liv. Livet togs ifrån henne istället, utan hennes vetskap.

Nu skall jag inte jämföra men då jag upplevt liknade med en annan nära vän som också gick bort plötsligt, så blir detta ett förstärkt trauma för mig. I båda fallen har jag pratat med mina nära vänner och samma dag eller dagen därpå har de gått bort. En stor sorg som jag har mött nu som då, när ens fina vän inte längre finns.

Ett ögonblick av närvaro så stark som vid nästa ögonblick så långt borta.

Så ikväll efter många tårar och fortfarande i chock så blev jag påmind om att en fågel kom till mig, satte sig på gruset och var i min närhet. Jag blev brydd då jag aldrig tidigare mött en liten fågel som funnits i min närhet på gruset och bara suttit där. Jag kom på mig själv att jag satt där och njöt av solskenet med min vän i mina tankar och så kom fågeln. Jag filmade fågeln och tog även en bild då jag blev så tagen av vårt möte. Nu sägs det att min käre vän gick bort förmodligen i lördags eller söndags morse och jag mötte fågeln strax därpå.

Ett enormt tomrum har det blivit ❤️❤️❤️

 

 

 

Personlig, samt att möta andra i vardagen

Ens egna personlighet är väldigt privat, men ändå så läcker den ut i formen av att vara och hur vi beter oss mot  oss själva och andra.

Jag har sett på nära håll hur den introverta och tillbakadragna personen kan tycka att det är jobbigt att prata med andra, jobbigt att prata inför andra, jobbigt att ta plats och  jobbigt att uttrycka sig med andra oavsett om det är personer en känner eller inte.

Det har en oas av känslor och meningar inombords, som de förvaltar väl inom sig och i uttryck när det skriver ner det på pränt ( via datorn eller när det skriver/ ritar på papper). Det skapar så otroligt vackert med en sammansatt text och med bra innehåll.

För dessa personer som är som ovan, som jag nämnt så kan det vara oerhört pressande, stressande och ett stort motstånd till att lämna ifrån sig sin energi i form av ord och energier i att umgås med många människor och prata i grupp.

Det kan vara lite tillbakadragna, står längre bak i klungan, väljer hellre att vara tyst eller prata sist om det måste. Pratar dessa personer, så säger det absoluta nödvändigaste och inget mera.

Det finner mera frid och återhämtning i tystnaden, med djur och natur, samt i sin egna zon av liknande personer.

Den extroverta gillar att stå i rampljuset, prata mycket, stå i centrum, tar plats i flesta områden och gillar att ha ljud och människor omkring sig. Dessa personer har svårare med tystnaden, svårare att vara med sig själv, svårare att hålla tillbaka det som finns inom dom. Att hålla tillbaka inom sig själva är som att stoppa en tornado, eller stoppa ett tåg genom att bromsa deras framfart. Sådant kräver otroligt mycket energi att hålla tillbaka.

Lika jobbigt det är för den introverta personen att ta plats och prata, är som att skjuta en stenblock framför sig hela tiden innan det skall göras något, lyssna på något, som för den extroverta som skall hålla tillbaka sin kraft och energi.

Så möter en person som är introvert, så kan det upplevas som att den personen är blyg eller fåordig, när den möter den extroverta personen.

Lika utmattande kan det upplevas av den introverta när den möter den extroverta, när den extroverta pratar hela tiden och är nästan aldrig tyst.

Nu pratar jag generellt, då alla är individer och allt är personligt hur en är i sitt sätt att vara.

Jag själv är introvert, men jag gillar människor och att umgås för ett tag. Jag blir snabbt slut när det pratas i hög ljudnivå och babblas i mun på varandra. Men jag är inte den klassiske introverta personen, då jag inte har svårigheter med att ta kontakt med människor. Men jag behöver ofta stanna upp, känna och höra tystnaden som ger en skön och behaglig tillvaro.

Utöver detta så är jag också som jag skrev i mitt förra inlägg, högkänslig person vilket gör att ” min radar” är på jämnt och överallt. Jag känner, hör och ser det lilla minsta vilket tröttar ut hjärnan. Jag reagerar direkt på skiftningar med personer i ett rum, ser direkt om något har gjorts om i lokalen.

Som ett exempel så var jag inte på ett kontor, där jag hann precis sätta min första fot i lokalen. Direkt så kände jag kaos, rörigt och att personalen var väldigt missnöjda. Jag sa till den person som arbetade där, exakt vad jag kände och upplevde. Personen ifråga häpnade och blev tyst en stund då allt stämde. Jag gav då förslag på hur en kunde göra för att åtgärda en del av problemen, som togs emot med vänligt sinne.

Så här är det överallt där jag går och det handlar absolut inte om att jag pejlar av medvetet. Gissa om jag önskade att blir mindre högkänslig, men ibland har det sina fördelar.

Så när du möter någon som inte kanske är så pratförd och att du kanske tycker att tystnaden är jobbig, så finns det säkert en mening i varför det är så.

Omge dig med människor som inspirerar dig, umgås med människor du gillar och som du vill utvecklas med ❤️

Du kan strunta i det jag skriver här och bara njuta av att vara du. Tillåt dig att få vara du på dina villkor 💖

För ibland så kan det vara utvecklande att umgås för en stund med människor du inte är så van att prata med, för det finns alltid något att lära sig av detta.

Vill du testa dig för att se vart du hamnar i Personlighetstestet

Ta testet med en nypa salt, som en riktlinje eventuellt. Vad blev du i Personlighetstestet? Du behöver inte berätta för mig. Hoppas du gillade detta test.

Här finner du Personlighetstyperna

 

 

Min story och en otrolig bra hemsida

Jag har läst “Min story” ett flertal gånger nu och jag berörs så kraftigt av den varje gång.

Jag blir yrslig, känner igen mig i en del saker som står där om en annan person, men jag känner direkt koppling till. Jag berörs och känner känslan i varje ord som står skriven där.

Sedan tänker jag, att det här är så himla bra, det personen skriver. Inte bra som någon klyscha, som någon science-fiction film utan så himla bra för att det är genuint äkta. Personen ger ut en del av sitt innersta och blottar sig en aning för att dela med sig av sitt, så att andra skall våga och tro på det goda. Att det har en mening att våga vara jag/ Du ❤️

Jag tror personligen att personen ifråga kommer att gå långt när det gäller att sprida detta vidare! Jag tror också att personen kommer att gå långt för att det berör och hjälper andra människor i liknande historia och/ eller liknande händelser ❤️

Hemsidan är väldigt bra och ger även den ett personligt intryck och avtryck i mitt inre.

Just nu känner jag mig en aning nervös, skall även jag våga att ge min story. Jag tvivlar och tvekar. Törs jag… Nej, varför skall jag gå ut med min story och vem vill läsa den?! Det finns så många andra bloggare som många följer, så varför skall jag hålla på. Tvivlen hopar sig och jag känner en stark känsla av Nej, stick inte ut! och Nej, tänk på att andra i din närhet kan beröras och ta illa upp.

Så jag ställer mig den frågan igen, till mig själv. Skall jag ge ut en del av Min Story? Och så kastar jag mig utför och hoppas… blundar och ser vad som sker.

Så Min egna Story:

När jag var 3 år så kände jag all typ av energier. Jag hörde hur energierna pratade till mig. Den där traktorskopan som hade sin mun och sa saker, träden som sa hur det mådde. Djuren som berättade för mig under min uppväxt.

Det skönaste var just djuren och naturen då det inte var så komplicerade. Det har ett språk som är rakt och ärligt. Människorna sa saker men menade något helt annat. Jag kände direkt vilka som talade “sanning” alltså om det som sas via talet stämde med de jag kände att deras energier sa till mig.

Jag kände mig vilsen och helt felplacerad där jag var. Jag kände verkligen att jag inte hörde hemma någonstans.

Jag var aldrig tuff, tog aldrig plats medvetet och jag sa aldrig något ont ord om någon. Däremot kände jag en inre styrka i mig själv och jag trodde på mig själv. Ändå blev jag mobbad i skolan med stryptag, isbollar, våta servetter och slag i ansiktet. Jag blev även mobbad i arbetslivet i flera år, trots att jag ändå försökte prata med de som mobbade mig. Jag kunde inte stoppa dom och inte fick jag någon hjälp.

Så som den intuitiva, andliga och högkänsliga  personen jag är, som ville allt och alla väl, fick istället bli utanför och mobbad. Ingen bästis eller nära vän.

Min räddning i livet blev djuren och naturen, där jag fick vara den jag är. Det fanns stunder då jag verkligen önskade att jag inte ville leva under min uppväxt och ändå valde jag att leva fullt ut med äkthet och konsten att kunna se det vackra i vardagen 🙏🏻❤️

För att platsa in i samhället, så pratar en inte om hur vi är,  utan hur vi skall vara enligt normer. Så jag tystade min egna själ, tystade så till den grad, att jag knappt ville veta av den. Jag tystade min själ så till den grad, att jag fick till slut fibromyalgi med smärtor så svåra att det kändes som att gå på brinnande kol under fötterna. Att jag inte kunde resa mig upp från sittande utan att jag fick häva mig upp på mina armar och även då förstod jag knappt av just innebörden av vad jag gjorde mot mig själv. Jag trodde hela tiden att det skulle bli bättre, likt träningsvärk, att det snart går över. Men det gjorde det inte. En sådan förnekelse jag levde med i så många år, som jag hade jobbat med att tysta min själ för att inte kännas vid den.

Men jag älskade mitt jobb, i vården och få hjälpa andra. Det var jag väldigt bra på! Jag såg, kände och hjälpte människor i vården, allt från gruppboende och sjukhus med psykisk ohälsa till fysisk ohälsa. Jag är utbildad både som undersköterska och skötare.

Min intuitiva känsla var till hjälp i många fall när jag arbetade i vården, speciellt i akutsjulvården. Jag visste det redan innan det skedde eller visste det utan att veta om det egentligen. Självklart sa jag inte detta till någon, för jag höll det inom mig.

Att känna som jag gör, kan ofta göra att jag känner  mig väldigt ensam, att inte ha någon att dela detta med. När jag väl berättar vad jag känner,  så är det få som tror på mig, förnekar eller så kommer den där jante lagen in.

Då jag blivit utsatt även för våld i form av att en kompis pappa som trängde upp mig mot väggen, våld kysste mig och började att kladda, till att bli dödshotad och stryptag så har jag vänt på allt detta. Jag har funderat och det har intresserat mig om hur människan fungerar, alltså personlig utveckling och hur vi fungerar. Vikten av att vara den du egentligen är, är så otroligt viktigt för att må bra och njuta av livets alla sekunder ❤️

Jag har funderat länge på att skriva en bok, kommit en del på vägen, men oftast stannar det av.

Jag har fortsatt att utbilda mig i personlig utveckling såsom ACT & KBT Coach samt inom konsten som Vedic Art och inom det andliga.

När jag får rätt i den intuitiva känslan, trots att människor nekar just då vid tillfället, så  lägger jag först ingen vikt vid detta. Senare när personen som först nekat till det jag talat om och sedan sagt att så var det som jag berättat vid första stund, ja då blir jag ledsen. Ledsen för att jag inte trodde på min egna känsla som är och var rätt.

Jag ser igenom människor och in till deras genuina själ, den dom egentligen är. Vilken egentligen är en gåva, men som oftast upplever jag den som en belastning istället.

Så när jag började läsa detta konto främst på IG så berördes jag av personens ord och meningar. Inte vad personen varit med om eller hade för utbildning eller status. Jag följde min intuitiva känsla och började läsa personens inlägg, även om jag kanske bara gillade inlägget, så följde orden och meningarna rakt in i hjärtat. Orden med sina meningar hade ett hjärtligt syfte, att få mig att våga vara jag! Tack Veronica Durango för dina ord!

Nu blir jag berörd att tårarna kommer upp i ögonen och det snörper sig i halsen.

Vill du beröras och Våga vara du, gå då in på Veronica Durangos hemsida och läs HÄR

Eller så går du in på IG- Instagram eller på FB- Facebook för att läsa Veronicas inlägg som berör i hjärtat och i sinnet på ett  positivt sätt och upplyftande

Våga vara Du precis som naturen, i din färgstarka person 🍁

 

Att Ge

Vi kan alla ge till oss själva och till andra i olika former.

I fysisk mening så kan vi Ge genom att räcka någon din hand eller din arm som stöd eller hjälp att komma upp, men också genom att se någon genom att ta någons hand och hålla den i en stunds närvaro. Vi kan också Ge genom att beröra någon med din hand. Även att Ge utav sig själv kan vara att göra något för någon som att hämta något, gå fysiskt och kroppsligt röra dig för att Ge någon något som önskans på avstånd från denna någon ( någon kan vara en människa eller djur som katt och hund eller något annat djur)

Sedan kan vi Ge genom icke fysisk sätt och då menar jag att Ge utav sig själv genom att Ge ifrån sig själv genom att rikta sina armar och/eller händer likt gester utan att vidröra någon. Vi kan i oss själva känna att vi Ger någon genom att känna att vi skickar någon ömhet, kärlek, bryr sig om, lyssnar på, stöttar och/ eller vägleder. Denna känsla av att Ge kan upplevas som att du tar av dig själv och Ger till någon annan.

Sedan kan vi Ge utan att ta av oss själva utan genom att stanna kvar i din egna energi och inte släppa ifrån dig din kraft, utan likt andas lätt ut likt ett vanligt andetag till någon.

Känn på skillnaden som när du andas lugnt och fint, det kräver ingen ansträngning av dig. Det gör du ofta, liksom jag andas flera gånger per minut utan att tänka på detta.

Sedan tänker du på när du andas när du är ansträngd, kanske har sprungit fort,  eller gjort något som krävt din ansträngning, då blir andetagen mera krävande och du känner hur du får jobba mera för att kunna gå tillbaka till den normala andningen. Den här andningen som krävt något av dig kräver också arbete från din kropp, andningsmuskulaturen, diafragman, eventuellt axlarna och / eller magmusklerna. Så här vid ansträngning så går det åt mer energier till annat än till att bara andas.

Så när du och/ eller jag säger att Jag Ger utan att kräva något tillbaka. Självklart säger jag också att så gör vi oftast, men är vi medvetna om Hur vi Ger?

Så när du ger vad då medveten om hur du ger till andra, för det räcker gått och väl med att “andas” ut ditt givande av dig.

Naturen ger också, men offrar sig själv aldrig genom att tappa kraft i sitt egna varande.

Du är värd din egna omsorg, din egna kärlek och ingen kräver att du skall ge så att du själv mister en del av din egna kraft ❤️

Ge i massor men gör det med lätthet 🙋‍♀️

Balans i den feminina och maskulina energin

Varje individ har en feminin och maskulin energi i sig. Det är helt naturligt för vårt överlevande och för vår utveckling i livet.

Ibland blir det för mycket av den ena energin och då skapas det obalans i vårt inre och i våra liv.

Den maskulina energin, ger kraft och styrka i form av fokus, målmedvetenhet, drivkraft i form av att rikta sin energi utanför sig samt försvara sig och sina vid beskydd.

I den verkliga vardagen så kanske inte vi befinner oss i krig och strider för överlevnad, utan i vardagen så kanske vi “slåss” för att höras, att bli sedd, få jobbet, sina rättigheter, kampen i vardagen för att vara den starke, att vara ledaren i familjen och/ eller på jobbet/ på fritiden, den som visar vägen genom att leda med hela armen, talar om vart skåpet skall stå, auktoritet och/ eller den är mer i tanken och i viljan för att få saker gjorda. Orden som sägs och/eller skrivs har en tyngdpunkt utanför sig själv mer än i sig själv.

Den feminina energin, ger kraft och styrka i form av  känslor, mjukhet och skönhet

I verklighetens vardag så är den feminina energin där vi känna empati för andra och oss själva, som ledare är vi medkännande, inkännande och styr på ett mjukare sätt, ser skönheter i det mesta, ser det positiva, gör fler saker samtidigt, omsorg i vår boning så väl i vårt inre som i det yttre och då menar jag i vårt hem där vi gör det fint, fint på arbetsplats för att skapa trivsel, samt i vårt inre att vi skall må bra. Den feminina energin strävar alltid för välbefinnandet. Feminina energin lyssnar och känner sig för och där energin är mer inåt i sig själv även vid fokus och målinriktad. Den visar sig ledsen,visar sitt inre, behåller sin energi mer inom sig än utanför sig. Sårbarhet som en styrka på ett mjukt sätt som leder till mer utveckling.

Riktar vi energin utåt, likt när du skall springa, du kämpar på, irriterad, forcerad, äter kryddig mat och som eldar på i sitt inre, ja då är det maskulina energin som eldas på, får mer vikt och det kan lätt bli obalans.

Men ibland behöver vi den maskulina energin då vi verkligen vill nå det mål eller behålla det fokus vi behöver just för stunden. Men efter vi tag fram denna maskulina energi så kan vi gå tillbaka till balansläget igen.

Lika viktigt som det är att ta fram den maskulina lite mer ibland, så är det lika viktigt att ta fram den feminina kraften också. Vi behöver mer feminin kraft där det är för burdust, när det behövs bromsas upp, mjukna, det positiva och se skönhet/ de vackra som fångar våra sinnen.

Den maskulina och feminina energin blir som Ying och Yang 🙂 <3

Naturen fungerar så också, precis som vi människor, att vi har dessa båda energierna i oss, för att växa, för att få plats, för att forma vår egna skönhet, att få vara vår inre sanna jag som vi ofta önskar oss <3

 

Att vara i nuet och vikten av att umgås

Lördag förmiddag och solen tränger sig fram mellan molnen. En fin morgon med så mycket ömhet och kärlek ❤️

Som sagt så skall jag åka iväg snart med min dotter och göra kreativa saker gemensamt. Tänk så mysigt att få umgås med sin dotter och göra saker tillsammans. Jag värdesätter denna tid med att umgås med mina “barn” som nu är myndiga personer, men kommer alltid vara mina barn i mitt hjärta! ❤️

Det är så lätt att vi är någon annanstans än i nuet. Oftast fladdrar säkert tankarna iväg både i nuet och framtiden. I nuet om att vara här och nu och njuta av stunden, men också i nuet i vardagen om att laga kvällsmaten, fixa hemma, när jag kommer hem… ja Ni vet, vardagen ruljans även när det gäller helger.

När jag jobbade inom akutsjukvården så såg jag en hel del som gjorde att jag tog verkligen tillvara på nuet, att verkligen ägna sig helt och fullt i precis det jag gör med all mitt fokus och mitt närvarande och alla dess känslor.

Saker och ting kan faktiskt hända, trots att vi alla önskar att inget händer.

Som den högkänslig person jag är, så rycks jag oftast med i det människor skriver, säger och/ eller deras närvaro i det fysiska tillvaron. Jag mår illa, blir illa berörd, känner sorg, gråter ibland, skrattar ibland, vill krama om, känner glädje och jag bryr mig verkligen in i minsta detalj, oavsett om jag känner människorna/ djuren eller ej.

Så av en anledning så läste jag på en FB vän och tillika IG vän konto om att personen hade fått en fin hemsida. Personen ifråga bad om att vi besökare fick gärna gå in på hemsidan som precis hade blivit klar. Jag gillade verkligen hemsida, för jag kände direkt en ärlighet, en omsorg och en genuin äkthet i hemsidan och vad personen hade skrivit.

Så av en anledning kom mitt fokus på personens hemsidan- botten, alltså längst ner på hemsidan så fanns där en bild och en text. Mitt intuitiva känsla gav mig en sådan vilja att gå vidare och läsa vad detta betydde. Så jag klickade mig vidare och kom då på denna hemsida (se nedan)

En hemsida som berörde mig så djupt, så själsligt att jag blev berörd där och då och det har följt mig sedan dess.

Varje ord som har skrivits på denna hemsidan går rakt in i mitt hjärta och jag kände direkt att jag vill köpa en  reflexängel. Nu kan jag inte köpa detta då jag inte bor i Stockholm, men jag hoppas innerligt att de säljs snart över webbshop eller liknande.

Vill du ta dig tid och läsa denna hemsida? Gå då in här Ebbas Änglar

Vill du hjälpa? Gå då in här Ebbas Änglar- Vill du hjälpa

När du har läst på sidorna “Tankar och Minnen” så kan du förstå mer om hur viktigt det är att ta vara på livet och hur plötslig saker kan ske utan att vi ens kan råda över detta.

Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag ❤️ Dök plötsligt upp i huvudet.

 

Var rädd om varandra och tala om hur mycket Andra betyder för Er ❤️

 

 

Fredag och härlig tillvaro

Känslan när värmen kommer trots att det är den 5/10 🙂 Känslan över att  få uppleva en fin sensommar och få sitta ute med datorn och njuta av det vackra vädret gör mig så glad och varm i mitt hjärta!  <3

Det är fredag och första helgen i oktober är i antågande.  Jag sitter här ute och njuter av min kopp kaffe bredvid mig. Läppjar på kaffet och njuter tillfullo  😉

Jag önskar att jag hade en lugnare helg framför mig, men istället har jag valt att göra saker. Tänk så det kan bli! Imorgon bär det av mot Tierp och att få vara kreativ, att få skapa och träffa människor som är lika entusiastiska.

På söndagen blir det att vara chaufför och att vara behjälplig med att bära saker.

Stunder att få vara med sin dotter ger så otroligt mycket, att jag väljer detta  <3

Vad har Ni tänkt göra denna sköna fredag och helg?

Önskar Er en fin fredag!

En själ

Att leva sitt liv som de jag/ du önskar är viktigt och att lyssna till sitt inre 💗

 

Idag så mötte jag en själ. Undrar vilken själ det var i Talgoxen. För Talgoxen ville först inte släppa taget om mig utan vill stanna kvar länge på min hand. Talgoxen lyssnade och tittade på mig ett bra tag innan den beslöt sig för att flyga.

 

Någonstans i mitt inre kände jag att det fanns en djupare mening med vårat möte.

Jag letar upp min bok av Solöga med Djurens Språk och letar fram betydelsen av talgoxe

” Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör”

Jag gläds i mitt inre för det bekräftar det val jag gör.

Tacksam för det möte jag haft idag med denna själ som gav budskapet i talgoxen 🙏🏻❤️

Profilbilden försvinner

Jag la till min profilbild så att när jag kommenterar så finns där min profilbild. Nu har den försvunnit igen, alltså profilbilden.

Ibland förstår jag verkligen inte varför det händer trots att jag har lagt till profilbilden i gravatar samt i Ultimate member. På Gravatar så finns där min profilbild https://sv.gravatar.com/tinainspirerar

men inte på Användare- > Din profilbild.

Högst märkligt!