Min story och en otrolig bra hemsida

Jag har läst “Min story” ett flertal gånger nu och jag berörs så kraftigt av den varje gång.

Jag blir yrslig, känner igen mig i en del saker som står där om en annan person, men jag känner direkt koppling till. Jag berörs och känner känslan i varje ord som står skriven där.

Sedan tänker jag, att det här är så himla bra, det personen skriver. Inte bra som någon klyscha, som någon science-fiction film utan så himla bra för att det är genuint äkta. Personen ger ut en del av sitt innersta och blottar sig en aning för att dela med sig av sitt, så att andra skall våga och tro på det goda. Att det har en mening att våga vara jag/ Du ❤️

Jag tror personligen att personen ifråga kommer att gå långt när det gäller att sprida detta vidare! Jag tror också att personen kommer att gå långt för att det berör och hjälper andra människor i liknande historia och/ eller liknande händelser ❤️

Hemsidan är väldigt bra och ger även den ett personligt intryck och avtryck i mitt inre.

Just nu känner jag mig en aning nervös, skall även jag våga att ge min story. Jag tvivlar och tvekar. Törs jag… Nej, varför skall jag gå ut med min story och vem vill läsa den?! Det finns så många andra bloggare som många följer, så varför skall jag hålla på. Tvivlen hopar sig och jag känner en stark känsla av Nej, stick inte ut! och Nej, tänk på att andra i din närhet kan beröras och ta illa upp.

Så jag ställer mig den frågan igen, till mig själv. Skall jag ge ut en del av Min Story? Och så kastar jag mig utför och hoppas… blundar och ser vad som sker.

Så Min egna Story:

När jag var 3 år så kände jag all typ av energier. Jag hörde hur energierna pratade till mig. Den där traktorskopan som hade sin mun och sa saker, träden som sa hur det mådde. Djuren som berättade för mig under min uppväxt.

Det skönaste var just djuren och naturen då det inte var så komplicerade. Det har ett språk som är rakt och ärligt. Människorna sa saker men menade något helt annat. Jag kände direkt vilka som talade “sanning” alltså om det som sas via talet stämde med de jag kände att deras energier sa till mig.

Jag kände mig vilsen och helt felplacerad där jag var. Jag kände verkligen att jag inte hörde hemma någonstans.

Jag var aldrig tuff, tog aldrig plats medvetet och jag sa aldrig något ont ord om någon. Däremot kände jag en inre styrka i mig själv och jag trodde på mig själv. Ändå blev jag mobbad i skolan med stryptag, isbollar, våta servetter och slag i ansiktet. Jag blev även mobbad i arbetslivet i flera år, trots att jag ändå försökte prata med de som mobbade mig. Jag kunde inte stoppa dom och inte fick jag någon hjälp.

Så som den intuitiva, andliga och högkänsliga  personen jag är, som ville allt och alla väl, fick istället bli utanför och mobbad. Ingen bästis eller nära vän.

Min räddning i livet blev djuren och naturen, där jag fick vara den jag är. Det fanns stunder då jag verkligen önskade att jag inte ville leva under min uppväxt och ändå valde jag att leva fullt ut med äkthet och konsten att kunna se det vackra i vardagen 🙏🏻❤️

För att platsa in i samhället, så pratar en inte om hur vi är,  utan hur vi skall vara enligt normer. Så jag tystade min egna själ, tystade så till den grad, att jag knappt ville veta av den. Jag tystade min själ så till den grad, att jag fick till slut fibromyalgi med smärtor så svåra att det kändes som att gå på brinnande kol under fötterna. Att jag inte kunde resa mig upp från sittande utan att jag fick häva mig upp på mina armar och även då förstod jag knappt av just innebörden av vad jag gjorde mot mig själv. Jag trodde hela tiden att det skulle bli bättre, likt träningsvärk, att det snart går över. Men det gjorde det inte. En sådan förnekelse jag levde med i så många år, som jag hade jobbat med att tysta min själ för att inte kännas vid den.

Men jag älskade mitt jobb, i vården och få hjälpa andra. Det var jag väldigt bra på! Jag såg, kände och hjälpte människor i vården, allt från gruppboende och sjukhus med psykisk ohälsa till fysisk ohälsa. Jag är utbildad både som undersköterska och skötare.

Min intuitiva känsla var till hjälp i många fall när jag arbetade i vården, speciellt i akutsjulvården. Jag visste det redan innan det skedde eller visste det utan att veta om det egentligen. Självklart sa jag inte detta till någon, för jag höll det inom mig.

Att känna som jag gör, kan ofta göra att jag känner  mig väldigt ensam, att inte ha någon att dela detta med. När jag väl berättar vad jag känner,  så är det få som tror på mig, förnekar eller så kommer den där jante lagen in.

Då jag blivit utsatt även för våld i form av att en kompis pappa som trängde upp mig mot väggen, våld kysste mig och började att kladda, till att bli dödshotad och stryptag så har jag vänt på allt detta. Jag har funderat och det har intresserat mig om hur människan fungerar, alltså personlig utveckling och hur vi fungerar. Vikten av att vara den du egentligen är, är så otroligt viktigt för att må bra och njuta av livets alla sekunder ❤️

Jag har funderat länge på att skriva en bok, kommit en del på vägen, men oftast stannar det av.

Jag har fortsatt att utbilda mig i personlig utveckling såsom ACT & KBT Coach samt inom konsten som Vedic Art och inom det andliga.

När jag får rätt i den intuitiva känslan, trots att människor nekar just då vid tillfället, så  lägger jag först ingen vikt vid detta. Senare när personen som först nekat till det jag talat om och sedan sagt att så var det som jag berättat vid första stund, ja då blir jag ledsen. Ledsen för att jag inte trodde på min egna känsla som är och var rätt.

Jag ser igenom människor och in till deras genuina själ, den dom egentligen är. Vilken egentligen är en gåva, men som oftast upplever jag den som en belastning istället.

Så när jag började läsa detta konto främst på IG så berördes jag av personens ord och meningar. Inte vad personen varit med om eller hade för utbildning eller status. Jag följde min intuitiva känsla och började läsa personens inlägg, även om jag kanske bara gillade inlägget, så följde orden och meningarna rakt in i hjärtat. Orden med sina meningar hade ett hjärtligt syfte, att få mig att våga vara jag! Tack Veronica Durango för dina ord!

Nu blir jag berörd att tårarna kommer upp i ögonen och det snörper sig i halsen.

Vill du beröras och Våga vara du, gå då in på Veronica Durangos hemsida och läs HÄR

Eller så går du in på IG- Instagram eller på FB- Facebook för att läsa Veronicas inlägg som berör i hjärtat och i sinnet på ett  positivt sätt och upplyftande

Våga vara Du precis som naturen, i din färgstarka person 🍁

 

2 svar på “Min story och en otrolig bra hemsida”

  1. Hej Tina
    Så fint att du delar med dig, det berörde mig allt du skrev. Tycker verkligen om din blogg och hur du skriver och berättar. Och visst ska du skriva boken. Har själv skrivit en bok som kom ut förra året. Ha en fin kväll Anita Birgitta

  2. Tack snälla Anita Birgitta för dina ord!
    Det värmer mitt ❤️ hjärta skall du veta 😊
    Önskar dig också en fin kväll .
    // Tina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.